Okey, jag måste börja och berätta om något som händo oss för några dagara sen. Som jag glömt att berätta om. Jo så här var det. Jag och Karin satt i soffan framför tv och mystittade på Oc, like in old times! Och sen helt plötsligt så blir det TOTALT JÄVLA MÖRKER (och inte bandet), det blev Bäcksvart! Tvn dog, lamporna dog, internet dog. Till och med alla gatlyktor dog. Jag har aldrig varit med om att det blivit så mörkt! Man såg ingenting, INGENTING!!! Och ni som känner mej bra vet att jag är sjuktmörkrädd! Först typ stannade mitt hjärta, jag blev stel som en pinne och sen fick jag hjärtklappning! Hade en puls så hög så man skulle kunna tro jag hade sprungit NY maraton eller nått! Och vad gör Karin då!? Jo hon slår sin hand på mitt lår och börjar tokskratta, och det är inte sån skratt som hon skrattar som vanligt utan jag har aldrig hört nått liknanade! "Haha, jag kissar på mej, haha" and so it went. mitt svar var "Karin, va f*n, sluta!!!" Och vad jag tänkte var shit jag måste flytta mej ifrån soffan, jag menar, tänk om hon kissar på sej?! (haha.. jag kan skratta åt det nu, haha..) Till slut kom jag på vad jag skulle göra. Min mobil ligger i köket och den kan jag använda tills jag hittar en ficklampa, så jag reser mej upp och slår smalbenen i soffbordet (AJ nr 1) Går mot köket, går in i Lampan (Aj nr 2), forsätter rakt in i väggen (Aj nr 3) ett steg till foten in i trappan (Aj nr 4) fortsätter ut i hallen, en hand på varje vägg....Kommer ut i köket och får precis tag i mobilen då lamporna kommer igång igen. Vilket äventyr för mej...
Jag och Karin har blivit riktiga stammisar på det mest centrala Cafét downtown. Idag var den första dagen sen lördagen vi inte varit där! Igår fick vi sällskap av ett par svenskar i tights! Haha, Eller ja. Emelie hade tights och Erik hade tights och shorts över! Ritkigt tjusigt! Så där satt vi i fönstret fyra trötta svenskar och snackade skit hela eftermidagen, riktigt trevligt! Det känns bra att veta att det är fler hemifrån som finns nära.

Idag har vi varit i Cranbrook, fått våra SIN-number så nu får vi jobba här "på andra sidan jorden" som Karin brukar säga! Vi åkte med Tantbussen dit och i en minibuss hem! När vi kom dit gick till the Federal office och fick då en tid en timme senare. Så vi gick vidare till en telefonbutik för att köpa Sim-kort till våra mobiler! Väl där konstaterade vi att det var sjukt dyrt att ha mobil här. Inte nog med att det kostar och ringa andra, utan när andra ringer dej så kostar det också! Summa summarum, vi vägrade att först betala 25 cad för ett kort och sen fylla på det för att folk ska kunna ringa oss och göra slut på våra pengar! Och måste vi ha sånna där kort så får vi väl fixa det sen. Hur som helts efter att vi fått vårat SIN så gick vi runt och villka kommer inte där om inte E & E (Emelie och Erik), de var också där för fixa sin nummer, så vi fick skjus med dem och Fredrik (Langley personal på Grand Central) som var där för att hämta kvällen DJ (tydligen nån känd och duktig kille, vi får ta och kolla upp det ikväll). Det tackar och bockar vi för!

Men ni som vill prata med mej så kan man ju faktiskt göra som min kloka och grymma vän MALIN NILSSON! HON, MALIN, ringde igår kväll!!!!! Hon ringde hit till huset!!! Jag blev så chockad att jag inte visst vart jag skulle ta vägen! Tack som tusan för att du ringde, you made my day!!! Så nu tycker jag att det är min syster som tar sitt förnuft till fånga och mailar mej om en telefon date och ringer! OKEY!? ;)
Måste gratta Sara nu när jag kommer ihåg det! GRATTIS TILL KÖRKORTET!! Hur känns det gumman!? Du fick ju en skitsnygg bild! haha ;)

´

Virkningen går annars bra, har idag börjat på en ny mössa. Jag har blivit inspirerad av det virkande paret, E & E. Och jag har nu tagit det stora steget att börjat uppifrån! Ska bli spännande att se hur det ska sluta! Lyckas jag med det så blir det nog till att börja med mönster! Oh, om ni undrar vad jag önskar mej i namnsdagspresent så önskar jag mej garn, garn och rätt storlek på virknål!
Så nu sitter vi här jag och Karin, framför brasan med filmen Gilbert Grap på Tvn och virkar till takt som två gamla Käringar (inte kärringar). Och vi trivs med det! Vi laddar inför ännu en Fredakväll i Fernies Heta nattliv!
Annars är det stora problemet jag ställs inför varje dag, VILKA SKIDOR SKA JAG KÖPA!? Som det är nu har jag ju ett på gamla Salomon Cross Max som jag kör på, och visst de är grymma i pist, men hallå, det är pudret som fört mej till Fernie och då måste man ju köpa ett par "lagg" (som sthlmarna skulle sagt) som är mer åt puder hållet! Men jag vill ju inte ha ett par bara puder skidor då jag vill kunna ta med dem hem igen och faktiskt ha lite användning för dom hemma i isiga Sverige! Mitt val är nu mellan Salomon Gun (en hårdare men lätt twin tip skida som är puder fast ändå ska fungera bra i pisten) och Rossignol Scratch Girl BC (en tjej twin tip som är en skida som ska fungera jättebra i back contryn, puderet och alla dropps) Sen är det dessutom en 300 Cad skillnad i pris, men ja, jag vet inte...

Måste sluta med ett Karins citat som är så bra!!!

"Man kan ju inte alltid vara den vassaste kniven i lådan!" - Kairn Rahmqvist, Snowboarder, Blond och Lidingöbo.