Vigseltankar

Vaknade imorse och det var dimma överallt. Eller nej, det var kanske inte imorse, mer halv elva. Men dimma var det, både ute och inne framför mina ögon. Det är en sån dag som man bara vill sitta inne och kolla på film hela dagen. Göra en brasa och dricka te. Jag gjorde en brasa, kurade ihop mej i mina underbara flanellpyjamasbyxor med renar på och virade in mej i en filt. Det blev en frukost som jag kommer sakna när jag lämnar landet. Milkos underbar kokos youghrt med Start, Lingonbröd med Leverpastej. Och Mando Diaos Dalarana spelandes på Repete.

Min gamla klasskompis ska gifta sej i vår. GIFTA SEJ! Jag blev lite rädd när jag hörde om det. Kan man gifta sej när man är så unga som vi? Kan man verkligen ha hittat den man vill leva resten av livet med? Men jag står ändå helt på hennes sida. Vill hon gifta sej och tror hon att han är the one, så ska inget hindra henne! Började själv tänka på att gifta mej, hur det skulle var och vilken musik som skulle spelas.

Jag ska gifta mej i folkdräkt, i en vit kyra i Dalarna. Med fioler och en kör som musik. Fundera på att gifta mej till Karins brudmarch, den är riktigt fin. Eller man kanske ska slå till med Dalarna. Jag ska i alla fall ha Folkdräkt, och det ska min blivande man också ha. Precis som min mamma och pappa hade. Dom var så fina! Sara ska viga mej. Min alldeles egna Sara ska viga mej. Alla mina bästa vänner ska vara där, min familj. Vi ska ha en underbar kväll tillsammans ute på nån stor äng, och jag vill gå runt barfota och känna hur daggen kommer smygande på kvällen. Jag vill vara lycklig och kär. Jättekär vill jag vara. En drömvigsel. Men det kommer ta ett bra tag tills det händer. Jag har sagt som så, jag ska inte gifta mej fören jag är 26 och inte skaffa barn fören jag är 29, det finns så mycket jag vill göra innan jag ska binda fast mej så hårt. Så är det. Men visst kliar det lite i fingrarna, visst skulle de vara underbart att få planera ett bröllop.

Dalapatriot som jag är

Jag är stolt över mycket som jag åstakommit i mitt liv. Men det jag är mest stolt över är något som jag själv inte kan ta åt mej äran för. Jag är tokigt stolt över att vara från Dalarna. Jag är Dalkulla i hjärt och själ. Jag är en sån Dalkulla som skryter om att jag är från Dalarna, en som har både folkdräkt och dalahästar i alla möjliga former. Jag har linnen med dalahästar, örhängen, underkläder och ja gud vet vad. Ja, när Anna bakar pepperkakor till jul så är det inte pepparkakshästar, utan dala hästar i papperkaksform! Dessutom var det Dalmasarna som räddade Gustaf Wasa för massor av årsen, stora starka masar som inte var rädda för danskarna!

Det är något speciellt med Dalarna. Jag känner folk som inte är från dalarna och ändå älskar det, de är alapatrioter precis som jag, och det är ändå inte med fött! Det bara måste ju betyda att Dalarna är det bästa som finns.

Hur mycket bra saker kommer det inte från Dalarana då? Vi har Dan Andersson, Falu Rödfärg, Jussi Björling, Mora-Nisse, Dalahästen, Anders Zorn, Leksands IF, Mando Diao, Carl Larsson, Falu Koppargruva (visste ni förresten att Falun var tänkt som huvudstad när gruvan var som störts?), Kalle Morelius, Dalaskåp, Moneybrother, Riktigt Midsommar firande, Peace & Love, Tuppljustakar, Miss Li, Maria Blom, Marit Bergman, Bergsmanskornor, Sugarplum Fairy, Systrarna Kallur, Charlie Norman, Leksandsstolar, Vasaloppet, Malungstrakten med alla skidbackar, alla Fäbodar, Utskiten från Vidablick, Tunaäpplen, Tony Rickardsson, ja jag kan fortsätta i evigheter...

Dalarna är det bästa som finns och mitt hjärta komma alltid att klappa för Skogarna, tjärnarna, folkdräkterna, dalmålet och all den värma som finns i Dalarna.

Tills sist vill jag bara påminna om att det Dalapatriotiska bandet Mando Diao aldrig kommer att göra ett Usb-minne när de är över 35.

Orka...

Orka jobbet. Orka söka nytt jobb. Orka vara internet social. Orka Facebook. Orka käka. Orka fixa. Orka dona. Orka sova. Orka linser. Orka tvätta. Orka städa. Orka godis. Orkar kaffe. Orka ha koll. Orka fixa boende. Orka, Orka, Orka!

Men jag orkar en sak. Jag orkar umgår med Becka, the one and only. Me like her Tokansmycket! TILLSAMMANS orkar vi plugga fysik, lyssna på Dylan, Camera Obceura, Beatles.

Text belv ett måste.

Ibland behövs text. Text i massor. Text för att få ur sej allt man har i sej. Men vad ska man då skriva. Jag kan skriva om vad jag vill, och då blev det svårt. Jag kan berätta om något kul/tråkigt/spännade/jobbigt som har hänt. Men det har hänt så mycket så jag kan inte välja. Men jag vill skriva. Skriva en massa skit. Fakta är att jag ska Flytta. Flytta bort, långt bort. Till ett land somm ligger på andra sidan Atlanten. Och till en ort som ligger närmare stilla havet är atlanten. Ett en ort som kallas Huvudstaden av Puder. Jag ska flytta till Fernie. Jag ska med andra ord bo, leva och frodas i Fernie. Var och kollade på nya skidor i veckan. Hade spanat in ett par Dynastar, men när jag gick i från alpingaraget så var det ett par K2 som fastnat på näthinnan.

Jag borde sova. jag ska ju faktiskt gå upp halv fem imorgon. Jobbet kallar. Men jag vill inte. Jag har fasnat på Facebook. Detta beroendeframkallande opium. Hittade ett gammalt ragg, och han har förändrats, till det bättre! Sjukt kul. Haha. Bilder är farliga. Haha. RIKTIGT FARLIGA!

Mycket har hänt..

Igen har det hänt. Jag har glömt bort att jag är ägare av en fotoblogg. Det är bilddagbokensfel. Hörde jag Blä, BLÄ! Här är en bild, från mitt liv, nu när jag lyssnar på Bright Eyes och är trött. Enjoy.