Dalapatriot som jag är

Jag är stolt över mycket som jag åstakommit i mitt liv. Men det jag är mest stolt över är något som jag själv inte kan ta åt mej äran för. Jag är tokigt stolt över att vara från Dalarna. Jag är Dalkulla i hjärt och själ. Jag är en sån Dalkulla som skryter om att jag är från Dalarna, en som har både folkdräkt och dalahästar i alla möjliga former. Jag har linnen med dalahästar, örhängen, underkläder och ja gud vet vad. Ja, när Anna bakar pepperkakor till jul så är det inte pepparkakshästar, utan dala hästar i papperkaksform! Dessutom var det Dalmasarna som räddade Gustaf Wasa för massor av årsen, stora starka masar som inte var rädda för danskarna!

Det är något speciellt med Dalarna. Jag känner folk som inte är från dalarna och ändå älskar det, de är alapatrioter precis som jag, och det är ändå inte med fött! Det bara måste ju betyda att Dalarna är det bästa som finns.

Hur mycket bra saker kommer det inte från Dalarana då? Vi har Dan Andersson, Falu Rödfärg, Jussi Björling, Mora-Nisse, Dalahästen, Anders Zorn, Leksands IF, Mando Diao, Carl Larsson, Falu Koppargruva (visste ni förresten att Falun var tänkt som huvudstad när gruvan var som störts?), Kalle Morelius, Dalaskåp, Moneybrother, Riktigt Midsommar firande, Peace & Love, Tuppljustakar, Miss Li, Maria Blom, Marit Bergman, Bergsmanskornor, Sugarplum Fairy, Systrarna Kallur, Charlie Norman, Leksandsstolar, Vasaloppet, Malungstrakten med alla skidbackar, alla Fäbodar, Utskiten från Vidablick, Tunaäpplen, Tony Rickardsson, ja jag kan fortsätta i evigheter...

Dalarna är det bästa som finns och mitt hjärta komma alltid att klappa för Skogarna, tjärnarna, folkdräkterna, dalmålet och all den värma som finns i Dalarna.

Tills sist vill jag bara påminna om att det Dalapatriotiska bandet Mando Diao aldrig kommer att göra ett Usb-minne när de är över 35.