Vigseltankar

Vaknade imorse och det var dimma överallt. Eller nej, det var kanske inte imorse, mer halv elva. Men dimma var det, både ute och inne framför mina ögon. Det är en sån dag som man bara vill sitta inne och kolla på film hela dagen. Göra en brasa och dricka te. Jag gjorde en brasa, kurade ihop mej i mina underbara flanellpyjamasbyxor med renar på och virade in mej i en filt. Det blev en frukost som jag kommer sakna när jag lämnar landet. Milkos underbar kokos youghrt med Start, Lingonbröd med Leverpastej. Och Mando Diaos Dalarana spelandes på Repete.

Min gamla klasskompis ska gifta sej i vår. GIFTA SEJ! Jag blev lite rädd när jag hörde om det. Kan man gifta sej när man är så unga som vi? Kan man verkligen ha hittat den man vill leva resten av livet med? Men jag står ändå helt på hennes sida. Vill hon gifta sej och tror hon att han är the one, så ska inget hindra henne! Började själv tänka på att gifta mej, hur det skulle var och vilken musik som skulle spelas.

Jag ska gifta mej i folkdräkt, i en vit kyra i Dalarna. Med fioler och en kör som musik. Fundera på att gifta mej till Karins brudmarch, den är riktigt fin. Eller man kanske ska slå till med Dalarna. Jag ska i alla fall ha Folkdräkt, och det ska min blivande man också ha. Precis som min mamma och pappa hade. Dom var så fina! Sara ska viga mej. Min alldeles egna Sara ska viga mej. Alla mina bästa vänner ska vara där, min familj. Vi ska ha en underbar kväll tillsammans ute på nån stor äng, och jag vill gå runt barfota och känna hur daggen kommer smygande på kvällen. Jag vill vara lycklig och kär. Jättekär vill jag vara. En drömvigsel. Men det kommer ta ett bra tag tills det händer. Jag har sagt som så, jag ska inte gifta mej fören jag är 26 och inte skaffa barn fören jag är 29, det finns så mycket jag vill göra innan jag ska binda fast mej så hårt. Så är det. Men visst kliar det lite i fingrarna, visst skulle de vara underbart att få planera ett bröllop.